Strålande sol med inget ”dump” i sikte!

Veckorna går och går och nu var det alldeles för länge sen vi skrev ett nytt inlägg i vår blogg. Jag har hunnit vara 30 år i snart tre veckor. Min födelsedag firades med stompa och ståt och har inte mer att önska av den dagen. Födelsedagspresenten blev skärmflygning, vilket jag planerar att göra senare i vår. Bästa födelsedagspresenten från bästa anna.

Jag har börjat föra korta anteckningar över vad vi gör dag för dag här för när jag ska tänka efter vad jag gjort de senaste två veckorna blandar jag ihop alla dagar… Efter att ha ögnat igenom så kan jag konstatera att det som präglat de två första veckorna i februari är; 

1. Först var det en vecka  med mycket dimma… eftersom skogsåkning knappt existerar här i Engelberg och åka offpist i dålig sikt är ingen hit. Så denna vecka så blev det istället många dagar hemma.


2. Vi jobbar betydligt mindre nu i februari än januari.


3. Vi märker av högsäsongen nu. Central-Schweiz har lov denna vecka och det märks både på liftköer samt kö på Coop. Vi är mer eller mindre chockade över anstormningen.


4. Snöbrist. Okej att det inte brukar snöa så mycket januari, men uteblivet dump även nu i februari och frustration råder. Det är uppkört och hårt på de flesta ställen i offpist.


5. Andra veckan präglas av högtryck och sol, sol, sol. Eftersom det är mördande för benen att köra för mycket i den hårda terrängen blir det en hel del sol istället. Gogglebrännan börjar infinna sig på allvar.


6. OS har börjat, då vi har Even i vår korridor som följer OS slaviskt så blir det en del tittande i vårt gemensamma rum.


7. Förkylningarna avlöser varandra för oss här på Bellvue . Just idag känner både jag och anna oss lite krassliga.


8. Virkning, hör och häpna så virkar vi mössor på löpande band. Beställningar mottagets : )  

Vi har en del fina kort nu på lager och jag lovar att dessa kommer här på bloggen inom kort, för vi har givetvis haft en del grymma skiddagar även nu i februari även om det stora dumpet dröjer. Det sägs att all snö kommer att komma i april istället så boka in en resa då : )

Ciao!

Road trip!

Här har vi kört road trip till Luzern idag, inget shoppingmecka direkt men det är rätt skönt att lämna byn då och då och få sig lite snabbmat. Konstaterar direkt att ”svensk” kebab är förstklassig i jämförelse. Varför har man riven rödkål och morötter i en kebabrulle och varför är såsen gjord på ketchup uppblandad med majonäs? Mycket märkligt…

Kul var det också att öppna lönebeskedet idag, vet inte om det står helt rätt till men jag har enligt detta jobbat 70 timmar i januari, pengarna har kilat rakt in på mitt schweiziska bankkonto, detta är ju också mycket märkligt eftersom jag knappt jobbat 20 timmar… Och grannen som jobbat mer än 70 timmar har fått lön för 18. Både löneberäkning och avdragen som görs från lönen är fel för förutom fel på antalet arbetade timmar dras det för mycket hyra för både mig och Ida varje månad. Tacka vet jag SE Lön i Kalmar! Men just idag är jag rik!

Och nu har jag äntligen börjat åka skidor igen (även officiellt), tjiho! Armen är så gott som (eller nästan) hel måste också säga att man blir grymt väl omhändertagen av den schweiziska privatvården. 6 läkarbesök totalt för en spricka i armen (högst 1 hemma). Det första för att ge mig skenan jag har på armen, det andra för röntgen (som inte visade nånting), det tredje för att konstatera det nog ändå är en spricka eftersom armen är blå (nästan svart). Eller som läkaren sa; ”It’s not a fracture because it is not broken but we call it a fissur, then it is not broken.” Jag var tvungen att kolla upp det där ordet fissur och hittade en ganska rolig definition på favorituppslagsverket och sanningarnas samling Wikipedia.

Fissur (av latin fissura ’skåra’, ’springa’) är ett annat ord för spricka. Fissurer kan förekomma på olika ställen på kroppen, till exempel på tändernas tuggytor, vid ändtarmsöppningen, analfissur.

Jag hoppas att det inte är den senare delen av definitionen som Dr Müller pratar om… Det fjärde besöket var jag på i måndags för att få en ny skena eftersom den första luktade lite använd och för att avsluta sjukskrivningen, ett femte är inplanerat för en röntgen där vi ska se vart sprickan var eftersom den inte syntes på första bilderna vi tog (tydligen är röntgenstrålning helt ofarlig här) och sen ska vi avsluta i mitten av mars för att se att armen fungerar som den ska (vilket den nästan gör redan).

Nu är det läggdags för mig, en halvsjuk stackare med hosta, saknar verkligen min cocillana som står i kylen hos mamma och pappa.

Ciao!

//Ledjel

Comeback!

I torsdags var en stor stor dag, det var ju Idas födelsedag. Min unga vän och sambo är numera över 30 och kallas för farmor av våra grannar. Vi firade henne såklart ordentligt och inledde dagen med brakfrukost och champagne på sängen, nybakat bröd och svenskt kaffe (tack Jonas). Kvällen bjöd på kalas, middag, pannkakstårta, kapten cola, hurra och paket.

För min del börjar sjukskrivningen närma sig sitt slut och i morse gjorde jag comeback i frukostserveringen, mest för att testa att armen håller. Den höll! Men det näst bästa är att chefen redan gjort schemat för veckan och är bortrest till på torsdag vilket innebär att jag inte kommer behöva jobba förrän nästa vecka, och nu till det allra bästa av allt – det har börjat snöa.  Efter lite drygt två otroligt sega veckor tjuvstartade jag med skidåkningen igår och fortsatte idag. Inte helt smärtfritt men det som inte dödar härdar så nu ska det ååååkas! Det är min tur nu, vinden har vänt!

//Ledjel

Sista dagen som tjugo-nånting…

Snart är den stora dagen här, när jag ska gå från att ha varit tjugo-nånting till att bli trettio-nånting. Det känns onekligen lite konstigt och i den miljö jag nu befinner mig så kommer jag numera att tillhöra den betydligt mindre skaran som är just trettio-nånting.

Morgondagen kommer att firas med skidåkning på förmiddagen (om knäet som fick sig en smäll idag känns okej imorgon). Annars blir det lyxfrukost med anna och tobbe (om de inte hittat på något annat lurt). På kvällen ska vi bjuda på mat nere i köket och sen blir det FEST!! Hade givetvis velat fira min stora dag med alla er där hemma, men vi får fira lite när jag kommer hem istället. Just nu känns det ändå rätt okej att vara borta på trettioårsdagen

I övrigt så har det äntligen börjat snöa igen här. I natt hade det inte kommit så mycket med enligt väderprognosen ska det snöa nu flera dagar i sträck och vi säger givetvis hurra för nu vill vi åka färskt puder. Annas handled är fortfarande i så pass dåligt skick att hon inte börjat jobba ännu… och jobbar hon inte känns det dumt att åka skidor. Det har gått drygt två veckor nu sedan smällen och jag hoppas hopppas att den läker klart fort nu för jag vill ha tillbaka min skidåkarkompis på berget!!

Ski or die,

Ledjel

Det känns som att det lossnar…

Efter tre vilodagar då jag varit till Geneve och hälsat på caroline och cecilia har jag idag åkt skidor igen. Morgonen började med pistvisning för ett antal active ski gäster med olika viljor… kl 11 bestämde jag och erik att det fick vara färdigt med pistvisning (finns faktiskt inte så många pister att visa här och bättre blir det inte när gästerna på eget bevåg går och köper en dricka mitt i eller åker iväg med en lift utan att säga till) och vi fick äntligen åka på egen hand. Idag har varit en bra skiddag, det känns som det lossnat. Blev inte alls lika trött, har mycket bättre flyt i åkningen och kör numera mindre drop utan att tveka : ) Det är fantastiskt roligt just nu!!

Tågresan till Geneve innebar en resa genom nästan halva Schweiz och jag ljuger inte när jag säger att det här landet är vackert.  Sov visserligen större delen av resan men vaknade till i varje större stad och häpnades av solen mot alptopparna. De två hela dagarna jag tillbringade i Geneve bjöd dock inte på någon sol… fick knappt se mont blanc som man vanligt vis så vackert ser i bakrunden när man blickar mot fontänen. Istället har molnen legat tjocka och det har varit rikigt kallt. Dock var det jättemysigt att hänga med caroline och cecilia i ett par dagar och det har varit väldigt skönt att lämna lilla byn ett par dagar. Men väl på torsdag em tyckte jag att det var skönt att åka tillbaka till engelberg, välkomnades med öppna armar och vi gav oss på studs ut på skilodge/yucatan för fira jonatan som fyllde år och en bra ursäkt att dricka lite öl.

Ski or die

Ledjel

Alla barnen är på berget…

…utom Anna för hon kan inte stanna (på snowboard utan att slå sig). Sitter inne och tycker synd om mig själv just nu men tänkte ta mig ut i solen och upp på berget med en bok och lite skön musik i lurarna, synd bara att alla andra är uppe på det andra berget. Ensam är tråkigt när man är sällskapssjuk. Helgen har för min del handlat om att se till att ingen annan heller ska kunna åka upp och åka. Afterski och kalas till alla har varit mitt fokus, men det funkar givetvis inte alltid och särskilt inte en söndagskväll när väderprognosen inför morgondagen (idag) lyder strålande solsken. Ikväll är det i alla fall Mad Monday så imorrn kanske man har sällskap.

No ski…

//Ledjel

Hej Dr Müller

Ja det är väl så det går när man inte är nån stjärna på att åka snowboard, måste tydligen lära mig ramla utan att slå mig – det går, men har verkligen inte fattat hur än eftersom svanskotan fortfarande sitter en bit in och handleden spökar. Idag blev det en tur till Dr Müller igen för att röntga handleden. Bilderna visade inga synliga frakturer så med lite tur så läker detta rätt fort. Han avrådde mig dock från att åka snowboard innan armen hade läkt, känns som jag inte behövde instruktioner för att fatta det men det är bra att han är tydlig i alla fall Huvudsaken är att det går över!

För dom som jobbar blir det lite middagsservering för Oakley som är här och ockuperar i helgen, jag är ju sjukskriven så det blir middag i förorten för mig istället.

Trevlig helg!!!

/Ledjel

Kusinträff och handledsbekymmer

Förra veckan var jag med om en så sjuk sak som att springa in i min kusin Anders utanför Coop här i Engelberg. Anders hade ingen aning om att jag gjorde säsong här och givetvis visste inte jag om att han var i Schweiz. Detta tyder på att vi inte har så bra kontakt nu för tiden och definivitvt att våra föräldrar inte delger varandra information. Jag är väldigt glad att i sprang in i varandra så vi hann får lite kvalitetstid oss kusiner emellan. Vi har åkt skidor tillsammans, varit på afteski och hängt på Hohenneck.

Snön har fattats oss här i Engelberg… istället har i haft sol och klarblå himmel. Vi har mest hängt i Brunni som är den sidan av berget som har sola hela eftermiddagen. När solen ligger på blir det vårskidåkning och kramsnö. Känns lite konstigt såhäri mitten av januari, men härligt på sitt vis. Jag har jobbat frukost nu tre dagar i rad men det är inget folk på hotellet så har varit tämligen lungt. I helgen har Oakley en konferens här så det är full rulle frukost, lunch och middag. Ikväll har det dock börjat snöa men varken jag eller anna  kan åka skidor imorgon. Anna har åkt snowboard idag och ramlat så tokigt att handleden fick sig en smäll… efter ett besök hos doktor muller här i byn så är ordinationen vila fram till fredag och då eventuellt röntga på fredag om det inte blivit bättre. Då det är svårt att servera frukost med bara en fungerande handled så ska jag jobba frukost med Freja istället. Inte till min stora förtjusning då jag självklart hellre hade åkt puder på berget, men inte mycket att orda om. Det kommer fler puderdagar. Nu håller vi tummarna för att handleden läker så fort som möjligt.

Ski or die,

Ledjel

Rastlös vila

Grymma dagar på berget ger trötta ben! Helgen var grymt kul med Linda på besök. Puder till alla och grymt kul att ha henne här! Efter helgen kom måndag med jobb igen och det blev en rätt stressig historia med frukost till 85 pers på 2,5 h och hets för att hinna till lavinkursen vi skulle va med på kl 11. Med lite hjälp från Ida räddades jag och vi hann upp i tid, eller en kvart sena men det ska väl vara okej eftersom vi är akademiker.

Kursen bestod av världens längsta åk, inte räknat i fallhöjdsmeter och inte räknat i sträcka utan i tid. Det tog 2,5 timme att åka Laub, galet segt men nu kan vi gräva snöprofiler, vi vet mer om olika snölager, vind, lutningar, lavinfaror och kan söka och gräva fram den som haft lite otur och fastnat under snön. Å det kan ju vara bra att kunna när man åker Laub (lavin på svenska).

Efter ett flera dagars grym skidåkning har jag fått ont i smalbenen, nu har det visat sig att det är nån slags inflammation i musklerna och att det bara är att vila bort det. Men i min tro att det faktiskt funkar att åka ändå om man inte åker skidor testade jag brädan igen, och kan bara konstatera att det inte är som att cykla… Lånade grannen Elins utrustning och det gick minst sagt dåligt. Svanskotan upp i magen efter första åket. Efter andra åket flyttade vi bindningarna helt… och sen var det dags för fika, efter tredje åket tröttnade jag och drog hem med lite fler ömma kroppsdelar än jag hade i början av dagen.

Nu är det att vila sig i form som gäller i väntan på nästa stora snöfall. Men sjukt rastlös blir man av att inte åka skidor – har gjort allt! Städat, fixat, tvättat, gått runt på byn, ätit, satt i stoppning i hjälmen och har till och med försökt mig på att virka. Men det visade sig rätt snabbt att jag var ganska talanglös på handarbete  så nu sitter jag bara och väntar på att musklerna i smalbenen ska kureras, förhoppningsvis kommer inte nån ny snö under dom 3-4 dagars vila jag ordinerats – om inte jag kan åka ska ingen annan få ha kul heller! så medan Ida är på berget med kusin vitamin (som vi sprang in i på byn igår) sitter jag inne, det får nog bli en film med grannen – bara han duschar för nyss luktade det lite obehagligt när han kom in i rummet…

Ski or die (eller man blir i alla fall väldigt uttråkad)

//Ledjel

Kyla = förfrysning!

Med snö kommer även kyla… jag fick tre timmar i underbart puder igår eftermiddag när jag slutat jobba samt vinkat av våra active ski gäster.

Jag åkte skidor med linda och det var som sagt helt fantastiskt, jag har nog aldrig upplevt något liknande… fluff, fluff, fluff. I vanlig ordning som blev jag kall om fötterna, men tänkte inte så mycket mer på det. När vi kom ner igen så gick vi på Hohenneck på afterski och då kände jag att känseln på toppen av höger stortå fortfarande inte hade kommit tillbaka. Av med sockarna på afterskin och drog en lättnads suck när jag ser att tån fortfarande är röd.

Imorse när jag vaknade var tillståndet med tån det samma, dvs ingen känsel. Känns som jag har fått en bedövningsspruta. Nu började jag bli lite orolig så jag ringde till sjukvårdsupplysningen hemma i Sverige och fick beskedet att så länge tån är röd så är blodcirkulationen igång och det är ingen fara. Dock får jag INTE utsätta tån för kyla då den är extra känslig nu. Istället ska jag vara hemma, ta fotbad, massera och låta tån lufta sig. SÅ när ALLA andra är ute på helt underbar skidåkning i strålande sol (i ju för sig ganska kallt) sitter jag hemma i köket med mitt underställ på : (

Jag har ju kommit upp så pass i ålder att jag inser att det inte är värt risken att åka skidor idag och som damen på sjukvårdsupplysningen sa, ”du är ju förkyld också, så du ska ta det lugnt idag”. Sen sänder jag en tacksam tanke till en granne här i korridoren som sa, ”vi kommer att få massa fler sådana här dagar”.

Pjäxorna är inlämnade för installation av värmeslingor i sulorna, det kostar lite pengar med det får det definitivt vara värt.

Ska även nämna att min lilla incident igår var väldig mild i jämförelse med några andra ”bummare” här. En kille som jobbar på Skilodge trillade i DJUP offpist och fick en spricka i hälen… de fick hämta honom med släde och han skrek av smärta varje gång släden hoppade till på vägen ner. Nu ligger han nedsövd på sjukhus och det kommer att ta 3 månader innan han är återställd. En annan tjej som jobbar som skidlärare skadade knäet och troligtvis är ledbandet av. Där kan man tala om att hela säsongen är förstörd. Men vi är försiktiga och tar det lugnt så oroa er inte därhemma : )

Ski or die!

// Ledjel